Punkens födelse

I mitten av 70-talet börjad man för första gången tala om Punk som musik och fenomen med särskilda klädstilar, frisyrer och attityd. Tidigare hade punk varit en benämning på en stökig, bråkig person men började nu i Londons fattiga områden handla om en subkultur. En av anledningarna till att punken slog igenom så stort under just den tiden, var att musikscenen då stod för mycket ”ordning och reda”. Artister, låtar mm var välplanerade och snyggt gjorda, punken slog hårt mot den perfekta ytan och människor kunde nu skapa och ta till sig mer egna texter och annorlunda förebilder inom musiken. Inom punken fanns inga musikaliska spelregler, man kunde göra lite som man kände för. En rolig detalj i punkens historia är, att det ofta talas om USA och Storbritannien som punkens födelseländer. Men innan välkända amerikanska och engelska band som ”Sex Pistols” och ”Ramones”, levde punken i Australien med bandet ”The Saints”. The Saints accepterades inte fullt ut som punkare av den engelska publiken, då deras definition av punkmusik var mer bred och tidlös.

Punken kommer till Sverige

Till Sverige tog det ytterligare ett par år tid innan punken nådde, och här sågs klädstilen och den utmanande säkerhetsnålen genom kinden till en början som något extremt och fruktansvärt. En del konflikter och krockar med raggarkulturen inträffade också. Men punken fortsatte ändå att växa i Sverige och de stora skivbolagen fick snart upp ögonen för möjligheten att tjäna pengar. Flera punkband knöts till de större bolagen, och punken i Sverige var ett faktum.

Subkulturen

Punkmodet är egentligen ett relativt nytt mode, då det bara funnits sen 70-talet, och ett mode som är mycket starkt förknippat till en viss musik. Punkmodet är också ganska brett och handlar mycket om hårstyling och kroppsutsmyckningar som piercingar. Det ska kännas som att man har ”gjort det själv”, istället för att ha blivit stylad på en salong, tex. Idag inspireras både modeskapare och andra subkulturer fortfarande av punken, bland annat Vivienne Westwood. I början på 70-talet var punkstilen främst ett sätt att visa motstånd mot det materiella, och kläderna hade ofta tryck med budskap som skulle provocera. Det var vanligt med långa svarta rockar med nitar och kedjor, och att ha en säkerhetsnål genom huden. Det skotsrutiga mönstret i svart och rött var också mycket vanligt, och långt hår både för killar och tjejer. Då punken växte och blev större i både USA och Storbritannien under 80-talet blev också punkmodet mer mainstream. Det blev vanligare att bära jeans, men urblekta och smutsiga. Det skotskrutiga hängde kvar, och man började använda militärkängor och motorcykelstövlar. Tröjor och T-shirts hade ofta politiska åsikter och propaganda. Håret skulle vara spikrakt och långt. Under 90-talet började punkstilen slutligen mattas ut och kom bara tillbaka då och då i mindre etapper, men har aldrig nått upp till samma framgångar det hade under 70 och 80-talet. Det punkmode som finns idag är också mycket mer nedtonat.

Pionjärerna

Band som stod för den tidiga punken i USA är ”Ramones”, och i England ”Sex Pistols” och ”The Damned”. Många brukar säga att det var med Sex Pistols som punken som helhet blev stort för allmänheten. Här hemma i Sverige anser många ”Ebba Grön” vara det största svenska punkbandet någonsin. Även ”Asta Kask” är värt att nämna bland de första svenska punkbanden med stort inflytande, då deras första riktiga turné var på en folkbandsturné=)